A A A A A

Vet du vad?

Den sommaren kommer för evigt leva kvar, den bor inom mig Minns midnattsljuset då vår längtan stillade sig. Men bara lite för vi levde, vi njöt, ja vi sakade allt omkring oss. För vi hade varandra, det var allt, bara vi, ja å husguden Lasse förstås.

Så kom vindarna som hör hösten till, då kom kylan då kom regn Vi tappa' taget, marken rämna' du sa "Allt är slit å släng.

Allting vi bygger, allt vi skapar vittrar långsamt bort eftersom allt är förgängligt, inget stannar, ditt arv ska suddas ut. Ta en dag i sänder, lev och njut då ditt liv är allt för kort Hur du än vrider och vänder kapar ödet alltid trån till slut. Så var nöjd, så var glad, för vet du vad? Vet du vad?"

Jag sa: "Snälla kan vi inte förbli vi två, för min skull, för din skull. Säg att du älskar, vi överlever ändå. Allt vi skapat; denna värld, denna bild, den är sårbar och vild och reder sig bäst utan smärta. Du är mitt allt, mitt liv, min själ, mitt blödande hjärta".

Så kom mörkret som hör stormen till, då kom åskan som blixtens svar Vi gick bort oss i det dunkla du sa "Smärtan är allt som blir kvar.

"Allting vi bygger, allt vi målar flagnar långsamt bort eftersom allt är förkastligt, inget varar, din trädgård ska ropas ut. Ta en dag i sänder, lev här och nu innan allting regnat bort. Hur du än vrider och vänder kapar ödet alltid trån till slut. Så var nöjd, så var glad, för vet du vad? Vet du vad?"

"Allting vi bygger, allt vi sjunger tonar långsamt bort eftersom allt är försumbart, inget ekar, ditt namn ska sköljas ut. Ta en dag i sänder, andas in och ut, din tid är pinsamt kort Hur du än vrider och vänder kapar ödet alltid trån till slut. Så var nöjd, så var glad, för vet du vad? Vet du vad?"