A A A A A

Morten

Morten var den enda av alla tusentals fotsoldater i orden världen över som djärvt, eller idiotiskt, nog brutit mot den strikta kodexen och skaffat sig en familj. Trots den strängt religiösa uppfostran och hans förväntade lojalitet att slutföra sin enda uppgift, om han en dag skulle aktiveras, så hade han ändå haft kraft och mod nog att självständigt och källkritiskt staka ut sin egen framtid.

Nu, knappt 33 år fyllda, hade han ett idylliskt liv tillsammans med sin underbara fru och två fantastiska söner i åldrarna fem och åtta år. De bodde i en magnifik arkitektritad herrgård av modernt snitt med en grandios entré som sträckte sig hela tre våningar. Njurformad inomhuspool, som var bra att ha utifall det var för kallt för den dubbelt så stora utomhus, och garage som höll fyra fordon. Hela den generöst tilltagna tomten var inramad av en hög tegelmur och krävde sina två heltidsanställda skötare. Det materiella täckte han enkelt med inkomster från tre privata kliniker med specialinriktning mot plastikkirurgi för extremt rika.

Nordamerikanska stjärnor som passade på att kombinera en semester i Europa, flykt från paparazzis och förskönande av sitt redan artificiella utseende hade blivit till en storindustri och fyllt mången skrupelfria kirurgers fickor med en eller annan sedel. För att inte tala om deras fruars, eller älskarinnors, tuttar som på nästan samma sätt fyllts med silikon. Eller arslen och läppar, för den delen.

Sara, den enda kvinnan i världen Morten aldrig behövt skära i, skojade han ofta för att påvisa hur naturligt perfekt hon var, hade aldrig behövt arbeta. Men redan innan Jörgen föddes hade hon dock vägrat att bara sitta hemma och inte göra någoting. Hon hade insisterat på att åta sig små och bekväma uppdrag via sin faders advokatbyrå när målens storlek och tidsram hade passat henne. Morten såg det sunda i resonemanget och satte ingen som helst prestige i att vägra henne.

De träffades när de båda var knappt elva år gamla under en pokerkväll i det superhemliga klubbhuset, det vill säga Aarons trädkoja. En trädkoja som var mer än bara ett ruckel eftersom Aarons pappa var en skicklig snickare, även om han för länge sedan bytt hyvelbänken mot ett skrivbord. Där, bakom det täta lövverket, fanns det enda ställe Morten och Sara kunde träffas på eftersom de var tvungna att smyga för sina föräldrar. Många vuxna grannar tyckte, liksom föräldrarna, att barnens vänskap verkade mer än bara vänskap, och därmed direkt olämpligt för barn i deras ålder. Olämpligt också för hela grannskapet.

Mortens föräldrar hade länge gått barnlösa och efter otaliga försök med bland annat konstgjord befruktning beslöt de sig för att adoptera från ett katolskt barnhem. De hade dock fått avtala om att Morten fortsatt skulle gå i skola hos kyrkan och så gjorde han också, utan protest från någon part.

Kyrkan delade föräldrarnas åsikt om barnens relation och när ungdomarna vid ett intimt tillfälle blivit påkomna av Aarons pappa, som också råkade vara delägare i Saras pappas firma, särades de åt varpå Morten placerades, nästan utan pappersarbete, i förtid på ett katolskt gymnasium för tonårspojkar. Sara kom lindrigt undan med endast en muntlig läxa. I och med det hoppades föräldrarna att skamkontot var balanserat.

De hemligt trolovade sågs inte igen förrän de var närmare tjugo år gamla, men de hade fortsatt hålla en intim kontakt så långt det var möjligt under Mortens totala frånvaro. Denna kontakt hade svetsat dem samman än mer än vad föräldrarna någonsin hade vågat tro. Kanske för att de båda fick en oplanerad chans, och mycket god tid, att utveckla sin egen, och också uppskatta den andres, själsliga sidor.

Det ingen visste dock, om ens Morten själv i mycket ung ålder, var att innan han adopterades inte alls fostrades av katolska kyrkan utan i realiteten av den helt okända Nostraderordern. Mortens syfte, något som beslutades redan innan hans födelse, var att assistera Imagon efter skiftet. Internatskolan var således en mycket skickligt iscensatt och upprätthållen chimär mot världen utanför. I själva verket fullbordades Mortens träning till en fullblodad soldat av ordens högsta rang genom mycket tuffa och ibland fatala övningar.

Av kärlek till Sara tvingades Morten skydda henne från ordern, och han visste att det enda sättet han kunde göra det på var att ljuga. Han ljög för Sara och alla andra där utanför, och han ljög för sina mentorer och de inom ordern. Det tärde på honom, men det gav honom också nyttiga egenskaper som hans träning inte kunde ge. Och det gjorde honom till en än mer speciell adept än han genetiskt redan var.

Morten förbannade allt och alla att dagen till slut hade kommit; dagen då han med gråten i halsen tvingades lämna dem han älskade allra högst. Han hade varit tacksam för att ordern låtit honom hållas, trots förbuden mot alla former av emotionella band. Det enda villkoret ordern hade ställt för att låta honom hållas var att han själv såg om sin familj när det var dags. Han hade tyckt att det var ett lätt löfte då, men att nu pressa avtryckaren tre gånger för Sara, tre gånger för Jörgen och slutligen tre gånger för Petter skedde inte utan att han sjönk ihop i en hög på köksgolvet bredvid sin familj och ljudligt grät som ett barn medan en del av hans eget liv flöt ur sönerna runt honom.

Han kände hur kroppsvärmen från hans själsfrände, som han så många gånger låtit sig försvinna i, långsamt avtog i samma takt som hennes tyngd växte i hans famn. Han sökte hennes blick medan han gråtande vaggade henne fram och tillbaka, men genom sina förvanskande tårar såg han att hennes blåa var tomma som dockögon. Ingen svarade när han med saltsmak i munnen prövade sin älskades namn.

Han var brutalt vilse och grät av ömsom sorg och vrede. Den en gång så respekterade mannen kämpade mot uppgivenheten och satte den ännu varma mynningen mot sin egen tinning. Hans vilja kramade av, men lojaliteten till Imagon avbröt tanken.

Skiftet hade genomförts.

Hans riktiga familj hade kallat. Hans riktiga familj behövde honom. Familjen som egentligen, och hela tiden, hade varit hans enda och ärliga familj. Den som hade tillåtit honom att leka mamma-pappa-barn med Sara; Nostraderordern.