A A A A A

Bilderna

Jag tänkte vi kunde ta en runda i kvarteret. Det finns nämligen en intressant sak jag vill visa, en bit bort bara. Har du lust? Roligt! Då går vi.

Visst är det härligt att det äntligen är riktig sommar? Det kanske är mer tur än regelrätt att vi har fått en sån fantastisk försommar. Och inte minst en dag som idag. Jag menar, klarblå himmel, kanske nån bomullstuss här och där, och en svag bris som fläktar skönt. Hade kanske varit lite för gassande utan brisen.

Liten bit till bara. Du ser det där röda? Eller ja, alla hus här är väl röda i och för sig, men där, det andra från vänster? Det med körsbärsträdet. Ja precis, den med en blå brevlåda. Jag såg en sak igår, förstår du. På baksidan. Kom!

Nu ska du få se. Ser du tvättlinan tvärs över gräsmattan, från den vita stolpen till en andra? Vad kan det vara? Mer än dryga en och en halv meter över den jämngröna gräsmattan? Långt under två meter i alla fall.

Ser du fotografierna som pojken och flickan hänger upp tillsammans. De fäster bilderna noga med enkla färgglada klädnypor. Jag tänker mig att det är plastnypor. De blå nästan försvinner i himlens mättade och jämna fond. Shorts och klänning. Vad annars en sån här dag?

Men vänta, kom. Vi kan gå närmare så vi ser ordentligt. Jag såg att de började igår, eller kanske tidigast i förrgår. Ok, här nånstans. Här. Här kan vi stanna. Nä, jag tror inte de ser oss. Om inte annat verkar de för upptagna med det de håller på med ändå så. Tror du det? Ja, vi får vara tysta.

Just ja, nu ser jag vad de vackra fotografierna föreställer. Ser du? Där i början, kanske tionde eller elfte kortet, är ett med två ungdomar som gungar tillsammans. Ser du? De ser lyckliga ut. Flickans långa cendréfärgade hår far som en yvig hästsvans i fartvinden och pojken ger ny fart varje gång hon är direkt framför honom. Vilken vacker blommig klänning hon har. Och på tal om vacker, vilken lyster det är i korten! Otroligt!

Oj, men ja! Det är ju rörliga bilder! Fantastiskt! Ja, men nu ser jag ju! Det är ju samma par som hänger upp bilderna som är på bilderna. Vad fint de vajar i den ljumma sommarbrisen. Jag gillar när korten har en sån där tjock vit ram runt bilden. Ibland blänker de till när de roterar och då och då reflekterar solens strålar. Ungefär som sill i ett stim. Jo, men typ.

Titta! Nu hänger de upp en ny bild. Vad gör de nu? Lagar de mat tillsammans. Ser avancerat ut. Och stökigt. På nästa skålar de. Vin, kanske? Champagne? Oj, nu går det fort. Jag hänger nästan inte med. Där kom en med, jaha. Nej det där kan jag inte återberätta. Äh, du ser ju själv vad de pysslar med.

Och där kom en lurventofs in i bilden, så att säga. I trädgården? Jaha där ja. Jag menade katten där i den nya bilden. Ser du? Är det samma? Aha. Det är nog samma katt. Det där verkar vara taget utomlands. Det är ju Eiffeltornet, så. Men ungdomar! På allmän plats!? Ja, de verkar rätt vågade i alla fall. Det kan man lugnt säga. Om inte annat pilska. Men styrsla er! Bara för att ni är utomlands kan ni ju inte bete er hur som helst. Ni har ju hotellrum, antar jag.

Och där kom svaret på det. Gör de inget annat?

Hm, är det bara jag, eller visst händer det nåt med de som hänger upp bilderna? De verkar bli - äldre, eller? Så intressant! Och intressant också, för den delen, att det går långsammare, eller att det går längre tid mellan varje bild nu. Ja, nu ser jag ju. Även bilderna förändras. Blir lite blekare. Eller? Förutom att de ser annorlunda ut, menar jag. Vädret verkar bli lite sämre också, tror jag. Det känns som att det mörknar. I vilket fall verkar vinden tillta.

Har hon slutat hänga upp nya bilder nu, eller? För det verkar vara mest han som hänger upp de nya. Jaha, det förstås, hon gick ju in i huset. Det kan ju förklara saken.

Ah! Där är hon ju. I dörren. Visst Är det hon där bredvid den där – Men vänta. Vad gör hon? Och vem är han? Nu förstår jag inte. Den här stackaren som hänger upp bilder då? Ser han inte vad hon håller på med? De står ju precis där, grabben! Hallå! Vakna!

Oj, nu lossnade ett kort. Vinden är uppenbarligen stark nu.

Jaha, dags att släppa hans tunga nu, antar jag? Nu. Här kommer hon igen. Med en sax. En sax? Vad ska hon – Nej men! Hon försöker klippa av linan! Men, varför gör hon så? Och han protesterar ju förstås. Nej nu börjar det bli otrevligt. Man förstår ju att han försöker hindra henne, men hon verkar rätt bestämd.

Som tur är, så ser linan rätt tjock ut ändå, så det lär nog inte låta sig kapas i första taget. Himlen verkar också protestera, det mörknar på som om det inte redan är obehagligt nog. Är det bara jag som fryser?

Oj, såg du hur han snubblad till? Det såg otäckt ut. Jaha, det har börjat dugga? Nej men! Saxen sitter ju i hans bröst? Vad hände? Jag tittade nog bort en sekund, men… Varför sitter – hon högg väl honom inte? I hjärtat!? Jo, titta! Hon vrider om saxen!? Men Herre min… Vad är det som händer?

Borde vi ingripa? Inte? Varför inte? Men -?

Håll i dig i tvättlinan, grabben! Ramla inte! Den håller väl? Ännu fler kort far i den starka vinden och där brast den ändå! Linan piskar i vinden och nästan alla resterande kort far över hela gården, hela kvarteret. De yr omkring som fjärilar i den starka stormen. Och hon bara står där och tittar på bakom sitt långa hår. Ser på när han halkar i det blöta gräset. Hans ögon! Åh nej. Linan ger inget stöd längre så nu lär han väl – Han faller!

Usch. Jag orkar inte titta längre. Så hemskt.